P-pillret firar jämnt
Älskat och hatat – pillret som förändrat miljontals kvinnors liv fyller 50 år i år.
Redan på 1910-talet drömde feministen och sjuksköterskan Margaret Sanger om ett magiskt piller som skulle kunna förhindra att kvinnor blev oönskat gravida. Hon arbetade i New York och fick ofta försöka hjälpa kvinnor som riskerat liv och hälsa genom att göra illegal abort, själva eller med hjälp av en mindre nogräknad abortör.
Stred för preventivmedel
Det skulle komma att dröja fram till 1950-talet innan hennes dröm gick i uppfyllelse, genom forskares och läkares arbete med att framställa ett hormonpreparat som kunde förhindra befruktning. Margaret Sanger var då en av USA:s främsta förespråkare för preventivmedel, och hade vigt sitt liv åt att kämpa för kvinnors rätt att själva bestämma om och när de skulle föda barn. Hennes enträgna arbete ledde till att hon arresterades flera gånger och vid åtminstone ett tillfälle fängslades. Den debatt som följde på detta ledde så småningom till lagändringar som gjorde det tillåtet att informera om födelsekontroll, och det i sin tur ledde så småningom till att det blev möjligt att utveckla nya preventivmedel.
Med hjälp av Margaret Sangers stora nätverk och den mycket förmögna feministaktivisten Katharine McCormicks finansiella stöd, lyckades forskaren Gregory Pincus och gynekologen John Rock på 50-talet framställa och testa ett syntetiskt progesteron på kvinnor. Tio år tidigare hade forskaren Carl Djerassi lyckats framställa ett liknande ämne som förhindrade kvinnors ägglossning. Det första p-pillret, Enovid, godkändes av det amerikanska läkemedelsverket 1957, men fick till en början bara skrivas ut för att bota svåra menstruationsbesvär. När det visade sig att en halv miljon amerikanska kvinnor plötsligt ansåg sig lida av detta gav myndigheterna till slut med sig och den 9 maj 1960 beslöt man att låta läkare skriva ut Enovid som preventivmedel.
Skulle lösa världsproblemen
Det nya pillret laddades av sina förespråkare med stora förhoppningar om en bättre framtid. Att kvinnor själva kunde kontrollera sin förmåga att få barn skulle utrota fattigdom och sociala problem orsakade av ofrivilliga barnafödslar. När nu människor kunde ha sex utan att riskera att det resulterade i fler barn, skulle dessutom antalet skilsmässor sjunka. (Fram till 1972 skrevs p-piller bara ut åt gifta kvinnor i många stater.) I de stater ogifta kvinnor kunde få dem, skulle det innebära en frihet att kunna ha sex utan att därför vilja binda sig med löften om livslång kärlek.
Motståndarna till kvinnornas nyfunna sexuella frihet oroade sig å andra sidan för samhällets förfall och moraliskt kaos. Den sexuella frihet kvinnor fick skulle kunna innebära att män fick sämre självförtroende, ja rent av göra dem impotenta om kvinnorna började anta den dominerande rollen i sexakten, varnade till exempel läkaren Dr Robert W Kistner tidningen Ladies´Home Journals läsare. Och detta trots att han i grunden var för p-piller.
Har förändrat mycket
I Sverige var det framförallt kvinnorättsaktivister och skriverier i media som påverkade den allmänna opinionen så att p-piller godkändes 1964. I dag räknar man med att ungefär 100 miljoner kvinnor i världen äter p-piller.
I backspegeln kan vi se att p-pillret kanske inte lyckats lösa alla de problem som de tidiga förespråkarna hoppades. De konstgjorda hormonernas negativa påverkan på kroppen har dessutom senare uppmärksammats och gjort många kvinnor tveksamma, trots att dagens p-piller är betydligt mildare än de tidiga varianterna. Ändå är det nog få som vill förneka den lilla jubilarens betydelse för många kvinnors väg till högre grad av självständighet och jämställdhet.
Vill du veta mer om p-pillrets historia? Läs och lyssna på Sveriges radios hemsida.
Text och bild: Martina Junström
